George Kenney

George Kenney
Född	6 augusti 1889[1][2] Yarmouth, Nova Scotia, Kanada
Död	9 augusti 1977[1][2] (88 år) Bay Harbor Islands, USA
Begravd	Arlingtonkyrkogården
Medborgare i	USA
Utbildad vid	US Army Command and General Staff College, 1927[3] Brookline High School, 1907 United States Army War College, 1933[3] Air Force Institute of Technology, 1921[3] Air Corps Tactical School, 1926[3] Massachusetts Institute of Technology School of Engineering
Sysselsättning	Officer
Utmärkelser
National Aviation Hall of Fame (1971)[4] Silver Star[3] Purpurhjärtat[5] Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden Distinguished Flying Cross[3]
Redigera Wikidata

George Churchill Kenney, född 6 augusti 1889 i Yarmouth i Kanada, död 9 augusti 1977 i Bay Harbor Islands, USA, var en amerikansk militär.^[6]

George Kenney blev officer 1917, major 1937, överste 1940, brigadgeneral 1941, generalmajor 1942, generallöjtnant på hösten samma år och general 1945. Han började sin militära bana i flygsektionen i Signalkårens reserv, innehade olika befattningar inom arméflyget till 1940, då han erhöll befattning vid forskningscentralen på Wright Field. I början av andra världskriget var Kenney chef för 4:e flygkåren, därefter tjänstgjorde han under större delen som flygchef under general Douglas MacArthur och ledde därvid flyganfallen i den södra stötriktningen i Stilla havet över Nya Guinea mot Filippinerna och Ostindien, 1942–1943 som befälhavare för de allierade flygstridskrafterna i sydvästra Stilla havet och från 1944 som chef för Fjärran österns flygstridskrafter. Kenney var 1946–1947 chef för det strategiska bombflyget och blev 1948 chef för flygkrigshögskolan.